publicerad: 2021  
strå strået äv. stråt, plural strån
strå·et
substantiv
● stjälk hos gräs eller halv­gräs t.ex. sädesväxt, i växande el. torkat till­stånd
stråmatta; grässtrå; halmstrå; vasstrå
trä smultron på ett strå; hon kittlade honom över pannan med ett strå
○ äv. hårstrå
skäggstrå
han ryckte bort några gråa strån
dra det kortaste strået förloradet råder ingen tvekan om vilken part som drog det kortaste strået i konflikten
dra det längsta strået vinnadet blev en ny­komling som drog det längsta strået vid film­festivalens pris­utdelning
dra sitt strå till stacken bi­dra efter bästa förmågatill något gemensamt: bostadsrätts­föreningen upp­manade sina med­lemmar att dra sitt strå till stacken och hjälpa till med gårds­städningen
inte lägga två strån i kors för någon/något inte an­stränga sig alls för någon/någotförfattaren verkar inte ha lagt två strån i kors för att åstad­komma ens en an­ständig berättelse
vara ett strå vassare eller vara strået vassare vara en aning bättrehemma­laget var strået vassare än mot­ståndarna och vände under­läget till en väl­förtjänt seger
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stra; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'ngt utstrött'; jfr ur­sprung till 1strö!!