publicerad: 2021  
stubba stubbade stubbat
verb
stubb`a
● ofta perfekt particip skära eller klippa (hår eller dylikt) mycket kort
stubba något (på någon) stubba någon
han hade kort­klippt, nästan stubbat hår; en hund med stubbad svans
○ äv. med av­seende på person
hon bad frisören att stubba pojken
belagt sedan 1810
stubbastubbande, stubbning