SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 stubbe stubben stubbar stubb·en substantiv stubb`e ● uppstickande rest av avhugget träd trädstubbe bryta upp stubbar; hon satte sig på en stubbe och vilade belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska stubbe; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med stuv; jfr ursprung till stabbe, stubb 1 SO Alfabetisk lista strövis (strö) strövområde subst. strövtåg subst. stubb subst. stubba verb stubbe subst. stubben subst. stubbgärde (gärde) stubbhårig (stubb) stubbig adj. stubbkultivator (kultivator) Till alla ordböcker
