publicerad: 2021
stycke
stycket stycken
styck·et
substantiv
styck`e 
1
del som avskilts från någon helhet vanligen konkret
brödstycke; köttstycke; tygstycke
ett stycke (något)
ett stycke (av något)
lejonet slet bytet i stycken; de högg möblerna i stycken; landet fick tillbaka ett stycke av det ockuperade området
○
äv. som inexakt måttangivelse
ett stycke rep
○
äv. bildligt
han höll på att slitas i stycken av sina starka känslor
2
naturlig del av någon helhet
JFR
1bit 1
○
spec.
avgränsad, typografiskt markerad del av text
läs första meningen i andra stycket på sidan 12; bestämmelserna i paragraf 7, andra stycket
○
äv. mer abstrakt
huset är ett stycke arkitekturhistoria
i långa/många stycken
på många sätti långa stycken framstår han som en gåta både politiskt och personligt
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
3
sammanhållen konstnärlig produkt särsk. om (mindre) musikaliskt verk el. teaterpjäs
Stadsteatern gav ett stycke av Strindberg
belagt sedan ca 1755
4
viss sträcka vanligen inte alltför kort
SYN.
1bit 2
ett stycke inåt land tornade åskmolnen upp sig; de hade ännu ett gott stycke väg kvar
○
äv. som obestämt mått för omfånget av andra företeelser
vattnet nådde ett stycke ovanför midjan; hon äger ett stycke mark
○
äv. om tid
ett stycke in i december
belagt sedan 1541
5
sammanhållen anordning
skulpturen var gjord i ett stycke; mössa och halsduk i ett stycke
belagt sedan 1346
testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)
6
något ålderdomligt; starkt nedsättande
kvinna som uppfattas som föraktlig
ett lättfärdigt stycke; det falska stycket lurade mig!
belagt sedan 1771
7
knappast plur.
styck
styckepris
meloner för tio kronor stycket
belagt sedan 1503
Stockholms Stads Skottebok 1501–1510
