publicerad: 2021  
1stå ingen böjning
substantiv
gå i stå köra fasten skandal­omsusad artist vars karriär har gått i stå
belagt sedan 1906; trol. av da. urspr.; till 2stå 1
2stå stod stått, presens står
verb
1 ha upp­rätt kropps­ställning med fötterna mot under­laget utan att förflytta sig
någon står (någonstans/sätt)
någon står (någonstans)
någon står (sätt)
stå stilla; stå på tå; stå på ett ben; alla stod upp när national­sången spelades; ettåringen kan redan stå utan stöd; han står till vänster på kortet
äv. något ut­vidgat
stå på händer; stå på huvudet
äv. med mindre ton­vikt på kropps­ställningen vanligen obetonat
stå i duschen; stå och vänta på bussen; hon står i köket och bakar
äv. om (av­långt) före­mål befinna sig med den minsta ytan vilande mot under­laget
något står (någonstans/sätt)
något står (någonstans)
något står (sätt)
flaskan och glasen står på bordet; skidorna står på vinden; var ska skåpet stå?
äv. med försvagad betydelse av upp­rätt position
något står (någonstans/sätt)
något står (någonstans)
något står (sätt)
skorna står i garderoben; barometern står på regn; solen står i söder
äv. bildligt vara
någon/något står (någonstans/sätt)
någon står (någonstans)
någon står (sätt)
något står (någonstans)
något står (sätt)
någon/något står någon/något sätt
någon står någon sätt
någon står något sätt
något står någon sätt
något står något sätt
stå i en val­situation; stå i bostads­kön; hon stod brodern mycket nära; den yngste sonen stod hennes hjärta närmast; hon stod ensam i sin kamp; han ska all­tid stå i centrum
spec. i ut­tryck för stånd­punkt el. in­ställning
det är svårt att veta var han står i frågan
äv. lokalisera tryckande fågel och genom att vara orörlig på visst sätt an­ge var den ligger om jakt­hund
pointern är en stående fågel­hund
det står inte rätt till med någon/något se rätt
få stå till­baka för någon/något se tillbaka
stå an­sikte mot an­sikte (med någon/något) se ansikte
stå för dörren se dörr
stå i vägen se väg
stå in­för altaret se altare
stå in­för skranket se skrank
stå lull se lull
stå med byxorna nere se byxa
stå och stampa i far­stun se farstu
stå på huvudet se huvud
stå på näsan se näsa
stå på till­växt se tillväxt
stå på tå för någon se
stå som en kvast stå rakt upp/utröken stod som en kvast ur skor­stenen
stå som fallen från skyarna vara mycket förvånadoch ibl. handlings­förlamad: de an­ställda stod som fallna från skyarna när beslutet om konkurs offentlig­gjordes
stå som spön i backen falla häftigtpublikrekordet slogs trots att regnet stod som spön i backen redan före matchen ○ äv. bildligtskämten står stund­tals som spön i backen och publiken bara njuter
stå under någons färla se färla
stå under toffeln se toffel
stå öga mot öga med någon/något se öga
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform stonta, vanligen övrig runform stanta, fornsvenska sta; samma ord som tyska stehen och nära besläktat med lat. sto 'står'; jfr ur­sprung till bistå, stabil, status 1, stift 1, stod, 1stor 1
2 befinna sig i visst till­stånd
någon/något står sätt
någon står sätt
något står sätt
stå till förfogande; skogen stod i brand; träden stod i blom; huset skulle snart stå färdigt; han fick stå där med skammen
det får stå för någons räkning se räkning
det är inget att stå efter se ingen
något står någon upp i halsen se hals
stå i beråd att göra något se beråd
stå lik se lik
stå någon bi se bi
stå någon dyrt se dyr
stå någon fritt se fri
stå pall se pall
stå rycken se ryck
stå till buds se bud
stå väl hos någon se väl
vara/stå på tale­fot med någon se talefot
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 ibland med partikel, t.ex.upp, ut befinna sig i en position med strävan upp­åt eller ut­åt om före­teelse
någon/något står (upp/ut) (sätt)
någon står (upp) (sätt)
någon står (ut) (sätt)
något står (upp) (sätt)
något står (ut) (sätt)
håret var klippt så det stod rätt upp; öronen stod rätt ut
spec. var­dagligt ha erektion
han kunde inte få sin penis att stå
spec. äv. om segel
få spinnakern att stå rätt; genuan stod inte bra i den svaga vinden
äv. i fråga om rörelse
blodet stod som en fontän ur såret
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
4 inte fungera ofta på grund av tekniskt fel
något står
klockan står; maskinerna stod (stilla) på grund av elavbrottet
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Svenska Medeltids-Postillor
5 vara (yrkes­mässigt) verksam med något
någon står i något
stå i affär; stå i baren; stå i mål
ha mycket att stå i se mycket
belagt sedan 1527
6 vara skrivet
något står (i/på något)
något står (i något)
något står (något)
det står i tidningen; det står så i Bibeln; kan du se vad det står på skylten?
det står skrivet i stjärnorna se stjärna
belagt sedan 1346 testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)
7 beteckna
något står för något/sats
något står för något
något står för sats
krumeluren i not­skriften står för paus; förkortningen LO står för Lands­organisationen
belagt sedan 1957
8 ansvara för visst handlande
någon står för något/sats
någon står för något
någon står för sats
stå för kostnaderna; stå för barnens om­vårdnad; han står för matlagningen
äv. mer abstrakt
stå för sina miss­tag; stå för vad man lovat
stå för fiolerna se fiol
stå för kalaset se kalas
stå för rust­hållet se rusthåll
stå sitt kast se kast
stå till svars för något se svar
belagt sedan 1381 överenskommelse mellan rikets råd och drottning Margareta (Sveriges traktater)
9 upp­träda som någon (dvs. i viss roll)
någon står någon
stå modell; stå fadder vid dopet; stå brud
belagt sedan 1593
10 ha (viss) språklig form
något står i/som något
något står i något
något står som något
verbet "jagas" står i passiv
äv. ha (viss) syntaktisk funktion
stå som subjekt
belagt sedan 1682
11 i vissa ut­tryck äga rum
JFR stånda
något står någonstans (tid) något står tid (någonstans)
när ska bröllopet stå?; det stora slaget stod utan­för Lund
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
12 kontrastera
något står (sätt) mot något
det gula stod bra mot det blå
belagt sedan 1871
ståstående