publicerad: 2021  
stå på stod stått, presens står
verb
stå på´
1 hända vanligen i frågande ut­tryck (och med an­tydan om något uppseende­väckande)
JFR 2stå 2
något står på
vad i hela fridens namn står på?; först förstod de inte vad som stod på, men efter ett tag klarnade det hela
belagt sedan 1807
2 i vissa ut­tryck dröja
det står (inte) tid på
de blev blixt­förälskade, och det stod inte länge på förr­än de var gifta; det lär inte stå på innan han får ett proffs­kontrakt
belagt sedan 1648
3 köra fort
någon/något står på
någon står på
något står på
båda förarna stod på genom kurvan
○ äv. bildligt var­dagligt arbeta hårt
hela laget stod på och skaffade sig ett över­tag mot slutet av matchen
belagt sedan 1964
stå på sig