publicerad: 2021
stål
stålet, plural stål, bestämd plural stålen
stål·et
substantiv
●
smidbart järn framställt av tackjärn el. skrot; om legeringar av järn och kol (högst 1,5%), vanligen med tillsatser av andra legeringsbildande grundämnen (krom, volfram, nickel etc.)
rostfritt stål; moderna hus i stål, glas och betong
○
spec. om (material till) kniv
han låg där med sex tum kallt stål genom kroppen
○
äv. bildligt i uttryck för styrka
stålmuskler
en vilja av stål; hon fick stål i blicken; han hade en aning av stål i rösten
ha nerver av stål
se
nerv
kallt stål
utmaningarel. oförskämdheter och dylikt:
frågan är hur mycket kallt stål partiet tål i en tuff regeringsförhandling
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska stal; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'styv; hård'; jfr ursprung till
stag
Hur svenska stålet biter fick många pröva på – ur vägen, moskoviter! Här kom det svenska stålet rullande på larvfötter mot Leningrad, Krim och Moskva, och firade härliga segrar i förintelseslagen vid Kiev och Charkov, varpå det svenska stålets krigiska ära göts i järnkors att hängas under generalfältmarskalkars välbarberade hakor.
Sven Delblanc, ur inledningen till Vinteride (1974); om Sveriges tvivelaktiga neutralitet under andra världskriget, med ironisk anspelning på Esaias Tegnérs dikt om Karl XII (jfr
moskovit)
