publicerad: 2021  
1stånka stånkan stånkor
stånk·an
substantiv
stånk`a
● större dryckes­kärl av trä eller metall med hand­tag och lock särsk. för öl
JFR sejdel
ölstånka
belagt sedan 1734; diminutiv till fornsvenska standa, sv. dial. stånda 'tunna'; till stånda
2stånka stånkade stånkat
verb
stånk`a
● ge ifrån sig pustande eller stönande ljud vid hård an­strängning om person
JFR stöna
någon stånkar
stöna och stånka; han cyklade stånkande upp­för den branta backen
○ äv. bildligt
något stånkar
motorn stånkade
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska stanka; besläktat med stöna och urspr. ljud­härmande
stånkastånkande, stånkning, stånk