publicerad: 2021
ställa sig
ställde ställt, presens ställer
ställ·er sig
verb
1
inta positionen (i upprättstående läge) som framgår av sammanhanget
någon ställer sig upp/någonstans
någon ställer sig någonstans
någon ställer sig upp
han ställde sig bredvid henne
○
ibland utan angiven position
vanligen med partikelnupp
sitt inte som en hösäck utan ställ dig upp!
belagt sedan 1561
2
inta attityden som framgår av sammanhanget
någon ställer sig sätt (till något)
hon ställde sig avvisande till förslaget
belagt sedan 1700
3
visa sig vara
något ställer sig sätt
det ställer sig fördelaktigare att avvakta
belagt sedan 1834