publicerad: 2021
stöta
stötte stött, presens stöter
stöt·er
verb
stö`ta 
1
ibland med partikelntill
kraftigt och kortvarigt beröra någon/något, med kroppsdel etc. i rörelse; med el. utan avsikt
stötning
hon stötte honom i sidan med armbågen; han stötte till brickan så att alla glasen ramlade
○
äv.
(råka) få (rörligt föremål) att slå emot något
stöta huvudet i taket
○
äv. med tonvikt på resultatet, vanligen någon form av rörelse
vanligen med partikel, t.ex.bort, iväg, ut
stöta iväg biljardkulan; olika elektriska laddningar stöter bort varandra
○
äv.
krossa med stöt
stöta pepparkorn
○
äv. bildligt
han stötte bort alla med sitt otrevliga sätt
○
äv.
skrämma upp vilt så att jägaren kan skjuta det om jakthund
golden retriever är en stötande och apporterande hund
stöta och blöta något
älta någotfrågan om en gång- och cykelbro över älven har stötts och blötts i åratal
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag);
fornsvenska stöta; besläktat med
studsa
2
ha viss färgnyans
JFR
skifta 1
något stöter i något
tyget stötte i blått
belagt sedan 1701
3
verka irriterande på
JFR
stött
ett felaktigt ordval kan stöta någons stilkänsla
○
ofta
vanligen presens particip
väcka moraliskt betingad förargelse hos någon
ett stötande personangrepp; stötande fallskärmsavtal; han var mycket ful i munnen och använde direkt stötande ord
belagt sedan 1729
4
med partikel, särskiltihop, på, samman
oplanerat komma samman med någon
JFR
träffa 2
hopstötande
stöta på en gammal bekant; de stötte ihop på gatan
○
äv. abstrakt
stöta på motstånd; ett ord som hon aldrig hade stött på förut
stöta på patrull
se
patrull
belagt sedan 1635
5
blåsa i musikinstrument
SE
stöt 5
någon stöter i något
stöta i hornet
belagt sedan 1484
Josua bok, Domare boken
6
vardagligt
(ogenerat) försöka väcka sexuellt intresse hos någon
någon stöter på någon
stöta på tjejer; jag tror att han stöter på dig
belagt sedan 1950-talet
