publicerad: 2021  
stöta sig stötte stött, presens stöter
stöt·er sig
verb
stö`ta sig
● göra sig till ovän med någon
någon stöter sig (med någon)
för att inte stöta sig med någon und­vek hon att prata politik på jobbet
○ äv. irritera sig på någon/något
någon stöter sig (på någon/något)
någon stöter sig (på någon)
någon stöter sig (på något)
många stötte sig på de med­vetet provocerande fotografierna
belagt sedan 1704