publicerad: 2021  
1stötta stöttan stöttor
stött·an
substantiv
stött`a
● stolp­liknande an­ordning som stöder något
de satte stöttor under de tyngsta grenarna på äppel­trädet
○ äv. bildligt moraliskt stöd
han var hennes stötta i svåra stunder
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska stödha, stötta; av lågtyska stütte 'stöd'; till 2stötta!!
2stötta stöttade stöttat
verb
stött`a
● ibland med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad stödja med stolpe eller dylikt till­fälligt el. permanent
någon stöttar (upp) någon/något (med något)
någon stöttar (upp) någon (med något)
någon stöttar (upp) något (med något)
någon stöttar någon mot/på någon/något
någon stöttar någon mot någon
någon stöttar någon mot något
någon stöttar någon på någon
någon stöttar någon på något
de stöttade det gamla trädet med några grova käppar; tomat­plantorna behövde stöttas upp
○ ibland äv. med hjälp av den egna kroppen
de stöttade den gamle mannen när han klev ner från vagnen
○ äv. bildligt hjälpa (någon) genom att finnas till hands
hon stöttade honom under den svåra krisen
belagt sedan ca 1452 (i sms.; (Nya eller Karls-Krönikan)) fornsvenska stytta; av lågtyska stütten med samma betydelse; nära besläktat med stöd
stöttastöttande, stöttning