publicerad: 2021  
suffix suffixet, plural suffix, bestämd plural suffixen
suf·fix·et
substantiv
suffix´
● betydelse­bärande ord­del som placeras i slutet av ett ord men själv vanligen inte kan ut­göra själv­ständigt ord
SYN. ändelse JFR affix, infix, prefix
avledningssuffix; böjningssuffix
"-ning" är ett vanligt suffix i svenskan: bakning, skjutning, torkning etc.
belagt sedan 1817; till lat. suffi´xus 'vid­fäst', till suffi´gere 'spika upp; fästa'; jfr ur­sprung till affix, fix, prefix