publicerad: 2021  
prefix prefixet, plural prefix, bestämd plural prefixen
pre·fix·et
substantiv
prefix´
● betydelse­bärande ord­del som är placerad före ordets kärna och vanligen inte kan före­komma som själv­ständigt ord
JFR affix, förled, suffix
prefixavledning; negationsprefix
prefixet "be" i "bedöma"
○ äv. något ut­vidgat, sär­skilt om siffer­kombination som före­går det egentliga telefon­numret
slå operatörens fyr­siffriga prefix före telefon­numret
belagt sedan 1787; av lat. præfi´xus 'fäst fram­för'; till prefigera; jfr ur­sprung till affix, fix, suffix