publicerad: 2021
1svalka
svalkan
svalk·an
substantiv
●
förhållandevis låg (utomhus)temperatur som vanligen upplevs som angenäm; vanligen med tanke på sommarväder
nattsvalka
han njöt aftonens svalka; hon längtade efter regn och svalka; det var svalka inne under träden
○
äv. beträffande annan företeelse
(angenäm upplevelse av) förhållandevis låg temperatur
lakanens behagliga svalka
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska svalke; svenskt ord, bildat till
1sval!!
2svalka
svalkade svalkat
verb
●
göra sval på ett lindrande eller uppfriskande sätt
något svalkar någon
JFR
avsvalkning
någon svalkar någon/något (med något)
någon svalkar någon (med något)
någon svalkar något (med något)
svalka strupen med ett glas isvatten; de svalkade sig med ett dopp; nattbrisen svalkade hennes hud
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska svalka
svalkasvalkande, svalkning