publicerad: 2021  
1svalka svalkan
svalk·an
substantiv
sval`ka
● för­hållandevis låg (utom­hus)temperatur som vanligen upp­levs som an­genäm; vanligen med tanke på sommarväder
nattsvalka
han njöt aftonens svalka; hon längtade efter regn och svalka; det var svalka inne under träden
○ äv. beträffande annan före­teelse (an­genäm upp­levelse av) för­hållandevis låg temperatur
lakanens behagliga svalka
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska svalke; svenskt ord, bildat till 1sval!!
2svalka svalkade svalkat
verb
sval`ka
● göra sval på ett lindrande eller upp­friskande sätt
JFR avsvalkning
någon svalkar någon/något (med något)
någon svalkar någon (med något)
någon svalkar något (med något)
något svalkar någon
svalka strupen med ett glas isvatten; de svalkade sig med ett dopp; natt­brisen svalkade hennes hud
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska svalka
svalkasvalkande, svalkning