publicerad: 2021  
svans svansen svansar
svans·en
substantiv
● lång­smal, rörlig, vanligen böjlig kropps­del i bak­delen på djur
svansspets; svanstipp; svansviftning
en gris med knorr på svansen; hunden viftar på svansen när den är glad; katten satte iväg med svansen i vädret; en boxer med kuperad svans
○ äv. om före­teelse med liknande ut­seende el. liknande placering
timmersvans
kometens svans
○ spec. om följe eller dylikt, ibland ned­sättande (med an­tydan om bråkighet och dylikt)
två förskol­lärare med en svans av barn efter sig; idrottens svans
○ äv. skämtsamt stjärt
bita sig (själv) i svansen göra något som mot­verkar ens egna intressenen skola som sparar in på personal biter sig själv i svansen
knyta upp svansen på någon kuva eller besegra någonhon knöt upp svansen på konkurrenterna i sin internationella debut
med svansen mellan benen med skamsen eller generad fram­toningefter tre raka förluster åkte lands­laget hem med svansen mellan benen
belagt sedan 1558; av lågtyska swanz 'släp på kjol; svans'