publicerad: 2021  
svälla svällde svällt, presens sväller
verb
sväll`a
● ibland med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad öka i om­fång ofta på grund av an­samling av vätska; särsk. om (mer el. mindre) organisk före­teelse
något sväller
den stukade foten hade svällt upp ordentligt; dörren gick inte att stänga för träet hade svällt; knopparna sväller och slår ut på några dagar; låt bönorna svälla i vatten
○ äv. om abstrakta före­teelser öka (för) kraftigt i om­fattning
annons­utgifterna hade svällt kraftigt det senaste året
○ äv. utan inne­börd av förändring vanligen presens particip vara utspänd eller bukig
svällande ballong­segel; svällande armmuskler; hennes svällande barm
○ äv. bildligt i ut­tryck för (märkbart) stark känsla eller dylikt
han svällde av stolthet
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska svälla; gemensamt germanskt ord, besläktat med svall, svullen, svulst
svällasvällande, svällning