publicerad: 2021  
1sämst superlativ
adjektiv
● se äv. dålig, sämre som har de ogynnsammaste eller olämpligaste egenskaperna
tio­kamparna är ofta sämst i kast­grenarna; hon var på sitt sämsta humör; han visade sina sämsta sidor
○ ibland substantiverat, sär­skilt i negerade ut­tryck
bio och supé, inte det sämsta
i sämsta fall se fall
belagt sedan mitten av 1400-talet (Helige Bernhards Skrifter); fornsvenska sämaster, sämster; av ovisst urspr.
2sämst superlativ
adverb
● se äv. sämre på ogynnsammaste eller olämpligaste sätt
de sämst ställda i sam­hället
belagt sedan ca 1815