publicerad: 2021  
1söder södern
söd·ern
substantiv
sö´der
1 väder­strecket som på norra halv­klotet pekar mot solen vid dess middags­höjd
SYN. 1syd 1
söderläge; södersida; södersluttning; södersol; södervägg
vind från söder
belagt sedan 1487–96 (Heliga Birgittas uppenbarelser); se ur­sprung till 2söder!!
2 södra delen av ett land (eller om­råde)
i söder hade regeringen inte full kontroll
○ sär­skilt som en sorts namn på Syd­europa (och andra sydliga länder) i bestämd form
längtan till Södern
belagt sedan 1536
Och hararne vitna, och rönndruvan glöder.
Och tåget församlas. Mot söder! Mot söder! Esaias Tegnér, Flyttfåglarne (1810-talet)
2söder
söd·er
adverb
sö´der
● i riktningen som leder rakt mot solen vid dess middags­höjd på norra halv­klotet
SYN. 2syd
Stock­holm ligger söder om Upp­sala
söder om lands­vägen se landsväg
belagt sedan 1000-talet (runsten, Uppsala, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform suþr, fornsvenska suþer, södher; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1sunnan!!, 1syd!!, söndag