publicerad: 2021  
ta sig för tog tagit, presens tar
även åld.
ta sig före tog tagit, presens tar
tag·it sig för, tag·it sig före
verb
ta sig fö´r el. ta sig fö´re
1 syssel­sätta sig med
någon tar sig för något/att+verb
någon tar sig för något
någon tar sig för att+verb
hon kände sig all­tid rast­lös när hon inte hade något att ta sig för
○ ibland för att markera in­ledande av handling eller dylikt ofta klandrande
valpen tog sig för att börja tugga på skorna i hallen
belagt sedan 1480-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska taka sik fore
2 (besluta att) in­leda viss handling el. aktivitet
någon tar sig för att+verb
ta sig för att an­mäla till polisen; det kan finnas många orsaker till att människor inte vill eller orkar ta sig för att duscha
belagt sedan 1409 (brev från riddaren Erik Turesson i finska Viborg till Svante Nilsson (Grönblad)); fornsvenska taka sik fore