publicerad: 2021  
tallrik tallriken tallrikar
tallr·ik·en
substantiv
tall`rik
● runt, något fördjupat måltids­kärl som ut­gör under­lag för matportioner ofta med brätte runt den fördjupade delen; ofta av porslin
JFR fat 1
tallriksunderlägg; papperstallrik; porslinstallrik
en tallrik (något) en tallrik (med något)
flata tallrikar; djupa tallrikar för desserter och soppor; tallrikarna och besticken dukades fram; mid­dagen serverades på varma tallrikar
○ äv. som en sorts mått portion serverad i (djup) tallrik
en tallrik fil­mjölk
○ i sammansättn. äv. med ton­vikt på maten
hamburgertallrik; kebabtallrik; salladstallrik
○ äv. om före­mål med liknande form och annan funktion vanligen i sammansättn.
tallriksharv; tallriksventil; skivtallrik
belagt sedan 1461–62 (i formen talerk) (Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok) ; formen tallrik sedan mitten av 1500-talet; fornsvenska talerk; urspr. 'liten tallrik'; av ita. tagliere 'skär­bräde'; jfr ur­sprung till 1talja!!