publicerad: 2021
tam
tamt tama
adjektiv
●
van vid att leva bland människor om djur, spec. husdjur
MOTSATS
vild 1
tamboskap; tamhöns; tamkatt
ankor förekommer både tama och vilda; småfåglarna var nästan helt tama
○
äv. bildligt om person, handling och dylikt
kraftlös, beskedlig
JFR
2spak
anfallarna var alldeles för tama för att kunna skapa målchanser; ett tamt inlägg i debatten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska tamber; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. doma´re 'tämja'; jfr ursprung till
tämja