publicerad: 2021  
terrass terrassen terrasser
terr·ass·en
substantiv
terrass´
1 plan av­sats som ut­bildats eller an­lagts i ur­sprungligen sluttande eller ojämn terräng
JFR avsats
strandterrass; trädgårdsterrass
vinodlingarna på terrasserna; längs flod­deltat hade det bildats terrasser
○ spec. om av­sats som ut­gör över­gång mellan byggnad och om­givande natur
palatset låg på en hög terrass dit trappor ledde från alla håll
belagt sedan 1695; av franska terrasse med samma betydelse; till terra
2 plant tak med skyddsräcke som an­vänds på samma sätt som balkong eller altan
JFR veranda
solterrass; takterrass
de drack kaffe på hotellets terrass
○ ibland äv. om altan och dylikt
belagt sedan 1796