publicerad: 2021  
1titan titanen titaner
tit·an·en
substantiv
tita´n
jätte
äv. bildligt om mycket fram­stående person
titanen Strindberg
ur­sprungligen om med­lem av en äldre guda­ätt i forn­grekisk mytologi
belagt sedan 1783; till grek. Tita´nes, plur., namn på en äldre gudasläkt
2titan titanet
Ti
tit·an·et
substantiv
tita´n
en stål­glänsande, lätt metall med mycket god håll­fasthet och rostbeständighet
titan an­vänds även in­om smyckes­konsten
belagt sedan 1723; till 1titan