publicerad: 2021  
1tjur tjuren tjurar
tjur·en
substantiv
● (vuxen) hanne av nöt­kreatur eller ren eller älg som inte är kastrerad
JFR oxe
tjurig; tjurkalv; ungtjur; älgtjur
en rasande tjur; tjuren leddes in för att betäcka kvigan
ta tjuren vid hornen oförskräckt ta itu med svår upp­gifthan fasade för att gå till tand­läkaren men det vara bara att ta tjuren vid hornen och få det över­stökat
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska þiur; nord. ord, besläktat med lat. tau´rus 'tjur'
2tjur tjuren
tjur·en
substantiv
● tjurved
belagt sedan 1724; sv. dial. tjur; besläktat med 1tjära!!, töre