publicerad: 2021  
tribut tributen tributer
trib·ut·en
substantiv
tribu´t
● (officiellt) på­bjuden av­gift av typen skatt, skade­stånd eller dylikt
segrarmakten av­krävde de besegrade en kännbar tribut
○ äv. om mer fri­villigt bi­drag
○ äv. bildligt hyllning
de gav den döde kamraten sin tribut vid graven
○ ibland äv. i ut­tryck för negativ följd av på­frestning eller dylikt
det hårda tempot i loppet krävde sin tribut och många tvingades bryta
belagt sedan 1520 (brev från biskop Hemming Gadd till Stockholms stad med försvar mot beskyllning för förräderi (Styffe)); via tyska av lat. tribu´tum 'skatt', till tribu´ere 'till­dela'; jfr ur­sprung till attribut, distribuera, kontribuera