SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gur`ka substantiv ~n gurkor gurk·anen av­lång, rund, jämn­tjock grön­sak som har mörk­grönt eller gul­grönt, knottrigt skal och ljus­grönt, saftigt innan­mäte och som äts färsk el. t.ex. i ättiksinläggning kokk.gurkskivabostongurkaslanggurkasyltgurkaättiksgurkasalt gurkamjölksyrad gurkain­lagd gurkafärsk, skivad gurka på leverpastej­smörgåsäv. om växtenodla gurkasedan 1636av lågty. gurke eller ty. Gurke med samma betydelse; av slaviskt urspr., jfr polska ogórek ’gurka’ Här dansar Herr Gurka både vals och mazurka.Barnvisa av Lennart Hellsing (i Nyfiken i en strut, 1947)