publicerad: 2021
1trots
trotset
trots·et
substantiv
1
(stolt och hånfull) vägran att foga sig efter befallning, regel eller dylikt; ofta genom någon demonstrativ handling
trotshumör; trotsålder
trots (mot någon/något)
trots (mot någon)
trots (mot något)
visa trots mot någon; hans trots mot läraren; på rent trots ökade de ljudstyrkan när den gamla damen klagade
belagt sedan 1528;
av lågtyska troz med samma betydelse; av ovisst urspr.
2
i/på trots av något
oaktat någotpå trots av silvermedaljen såg han missnöjd ut
till trots
oaktatsin låga ålder till trots spås hon en lysande karriär som cellist
belagt sedan 1672
2trots
preposition
●
i motsats till vad man kunde vänta sig med hänsyn till de omständigheter som framgår av sammanhanget
trots svårigheterna lyckades de genomföra evenemanget; trots sin ungdom har hon varit med om mycket
○
spec. som inledning till bisats
i konstruktion medatt
trots att hon var sjuk kom hon
belagt sedan 1527;
av tyska trotz med samma betydelse; till
1trots!!