publicerad: 2021  
trubadur trubaduren trubadurer
trubad·ur·en
substantiv
trubadu´r
● vissångare som ackompanjerar sig själv på sträng­instrument och vanligen själv skriver visor
SYN. vispoet
Evert Taube, vår störste trubadur
○ ur­sprungligen om de provensalska skalderna under hög­medeltiden
trubadurdiktning
belagt sedan 1776; via franska av provensalska trobador med samma betydelse, till trobar 'finna; dikta'