publicerad: 2021  
trubbig trubbigt trubbiga
trubb·ig
adjektiv
trubb`ig
● som inte har någon (till­räckligt) starkt av­smalnande kant eller ända men ofta borde ha det
SYN. slö 2 MOTSATS skarp 1, spetsig, 1vass
en trubbig kniv; ett trubbigt före­mål; hans trubbiga näsa; pennan är trubbig och måste vässas
○ äv. bildligt, spec. grov och okänslig
brutto­nationalprodukten är ett ganska trubbigt ekonomiskt mått
○ spec. äv. tvär och trumpen
hon är lite trubbig i sättet
trubbig vinkel se vinkel
belagt sedan 1611; till sv. dial. trubb 'kort och tjock figur; stump'; jfr ur­sprung till druva