publicerad: 2021  
tryta tröt trutit, presens tryter
verb
try`ta
● (börja) ta slut om konkreta el. abstrakta före­teelser
något tryter
pengarna började tryta efter tre veckors semester; hennes tåla­mod började tryta
○ äv. något ålderdomligt saknas
mig tryter ingen­ting
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska þryta 'fattas; ta slut'; sv. dial. även 'dö'; gemensamt germanskt ord, besläktat med tredsk, trött; jfr ur­sprung till andtruten, oförtruten
trytatrytande