publicerad: 2021
2träda
trädde trätt, presens träder
verb
trä`da 
●
ibland något högtidligt
ofta med partikel som betecknar riktning, särskiltin, tillbaka, ut
förflytta sig med tämligen långsamma (och något högtidliga) steg vanligen vid passage av någon gräns
JFR
inträde 1
träda åt sidan; träda ut på trappan; greven trädde in i salen
○
ofta bildligt, spec. i uttryck för upprättande av kontakt, inledande av verksamhet och dylikt
ofta med partikel, särskiltin, till
någon träder (in) i något
han trädde i konungens tjänst; hon trädde i besittning av egendomen; efter NN:s död fick yngre förmågor träda till; förhandlingarna strandade och medlarna fick träda in i bilden; förordningen träder i kraft vid årsskiftet
○
spec. äv. i uttryck för avslutande av verksamhet och dylikt
vid 70 års ålder valde hon att träda tillbaka; han trädde ut ur partiet efter 45 år som medlem
träda i dagen
se
dag
trädaträdande
Träd fram du Nattens Gud att Solens lågor dämpa,
Bjud Stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa. Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 32
Bjud Stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa. Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 32
3träda
trädade trädat
verb
trä`da
●
lägga eller låta ligga i träda
någon trädar (något)
en del av åkern trädades varje år
belagt sedan ca 1750 i sin nuv. bet.;
jfr fornsvenska trädha 'plöja'; till
4träda
trädaträdning
4träda
trädan trädor
träd·an
substantiv
trä`da
●
åkermark som tillfälligt ligger obesådd under en (del av en) säsong, för att möjliggöra senare intensivt utnyttjande
○
äv. om motsvarande tillstånd
åkern ligger i träda
○
äv. bildligt
hans pianospel låg i träda i flera år
