publicerad: 2021  
träff träffen träffar
träff·en
substantiv
1 skott eller slag som träffar på av­sedd plats el. mycket nära den
träffprocent; fullträff
en rungande träff i mål­stolpen; hon sköt fem träffar av sex möjliga på figuren; flera träffar i skrovet på far­tyget; ut­manaren fick ta emot flera träffar i an­siktet
○ äv. om (effektivaste) kontaktpunkt mellan slag­redskap och projektil eller dylikt
felträff; snedträff
han fick perfekt träff med högerfoten på volley
○ äv. mer el. mindre bildligt om resultat vid riktig gissning
de chansade på Mozart och det blev träff
○ äv. om resultat vid kontroll eller dylikt
JFR match 2
polisen fick träff vid en rutin­kontroll; en träff i DNA-registret
belagt sedan ca 1715; till träffa
2 i för­väg av­talat möte mellan två personer ofta spec. om rendezvous
JFR träffas 1
en träff (med någon)
hon hade träff med sin pojk­vän
○ äv. om möte med flera in­blandade personer
föräldraträff; informationsträff; kamratträff
en träff (för några)
de an­ordnade en träff för pensionärerna
stämma träff komma över­ens om att träffasde hade stämt träff klockan åtta
belagt sedan 1842