publicerad: 2021
träffa
träffade träffat
verb
träff`a 
1
slå emot (något) på avsedd plats om projektil, slag eller dylikt
någon träffar sätt
skottet träffade inte; en rak höger som träffade honom i ansiktet
○
äv. utan innebörd av lyckat resultat
slå emot någon/något
kulan träffade henne i benet; bollen råkade träffa en äldre dam
○
äv. om den som avfyrat skott etc.
få projektil (eller slag) att slå emot (något)
han lyckades inte ens träffa måltavlan
○
äv. bildligt, spec.
gissa (rätt)
i ett flervalstest kan man inte undgå att träffa rätt ibland
○
spec. äv.
hitta det rätta sättet att återge eller uttrycka något
översättningen träffar originalets ton; typen är väl träffad av konstnären
○
spec. äv.
rättvist utpeka någon, som felande eller dylikt
kritiken träffar inte honom
som träffad av blixten
se
blixt
belagt sedan 1538;
av tyska treffen med samma betydelse; av samma urspr. som
dräpa; jfr ursprung till
anträffa,
förträfflig,
överträffa
2
komma samman med någon, tillfälligtvis el. planerat
någon träffar någon
komma ut och träffa folk; hon ville gärna träffa sina gamla vänner; han råkade träffa NN på gatan
träffa den rätte/rätta
se
rätt
belagt sedan 1674
3
i vissa uttryck
vidta någon åtgärd
någon träffar något
träffa vissa förberedelser
○
äv.
komma fram till formellt avtal, beslut eller dylikt
träffa en överenskommelse; träffa sitt val
belagt sedan 1660
träffaträffande
