publicerad: 2021  
1två
räkneord
● grund­talet som är ett plus ett och allt­så det minsta positiva jämna talet
tvåbent; tvådelad
två hundra; två tusen; dela äpplet i två delar; bara vi två; hon äter för två
○ spec. i ett över­tydligt ut­tryck
de har två barn och båda två studerar i Ume­å
det lät någon inte säga sig två gånger se gång
det ska vi (nog/allt) bli två om i det fallet vill jag ock­så vara med och bestämma
hamna/falla mellan två stolar se stol
lägga ihop två och två dra enkla slut­satserförfattaren verkar inte lita på läsarens förmåga att lägga ihop två och två
sitta på två stolar se stol
sätta sig mellan två stolar se stol
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform tuaiR, vanligen övriga runformer tuo, tua (ack.), fornsvenska tva, äldre tver; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. du´o med samma betydelse; jfr ur­sprung till duo, duett, tu
2två tvådde tvått, presens tvår
eller
2tvaga
tvag·it
verb
● något ålderdomligt tvätta
JFR tvagning
någon tvår någon/något
någon tvår någon
någon tvår något
tvaga sitt hår
två sina händer se hand
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska þva; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till tvaga, tvätt, tvål