publicerad: 2021  
1tyda tydan tydor
tyd·an
substantiv
ty`da
● ofta plur. före­teelse eller till­dragelse som enligt folk­tron varslar om fram­tida händelser
SYN. omen JFR varsel
belagt sedan 1804; till 2tyda 1
2tyda tydde tytt, presens tyder
verb
ty`da
1 läsa ut och i ord ut­trycka inne­börden av något som i sin tur kan vara ut­tryckt i (dunkla el. svår­begripliga) ord el. på annat sätt
SYN. uttyda JFR forcera 3, tolka 1
någon tyder något/sats
någon tyder något
någon tyder sats
tyda chiffret; tyda run­stenen; tyda en dröm; hon kunde inte tyda hans kråk­fötter; hur skulle de tyda hans beteende?
tyda allt till det bästa se bra
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska þyþa 'tyda; med­dela; betyda', urspr. 'ut­trycka på folkspråket' och besläktat med isl. þjóð 'folk'; jfr ur­sprung till 1tysk!!
2 ge skäl att tro
något tyder på något/sats
något tyder på något
något tyder på sats
all­ting tyder på att det blir regn; mycket tyder på att han är av förnäm här­komst
○ äv. ge skäl att förmoda före­komst av något
ut­slagen tydde på vatten­koppor; svaret tydde på gott om­döme
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
tydatydande, tydning