publicerad: 2021  
tåla tålde tålt, presens tål
tål·de
verb
tå`la
1 ofta i negerade samman­hang kunna ut­härda (före­komst av något) utan att bli allvarligt irriterad om person
JFR fördra, tolerera, utstå
tålande; tålig
någon tål någon/något/sats
någon tål någon
någon tål något
någon tål sats
läraren tålde inget slarv; hon tålde honom inte; han borde väl kunna tåla ett skämt; hon tålde inte att han opponerade sig; han var illa tåld på sin arbets­plats
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska þola; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'lyfta; bära; tåla'; besläktat med tolerera
2 kunna mot­stå verkningarna av (något) utan att ta skada om före­mål el. person
någon/något tål något/att+verb/sats
någon tål något
någon tål sats
någon tål att+verb
något tål något
något tål sats
något tål att+verb
kjolen tål inte vatten­tvätt; ett fat som tål ugns­värme; han har dåliga lungor och tål inte tobaksrök
○ ibland skämtsamt
var inte rädd, hon tål att ta i
○ äv. något försvagat vara till­räckligt bra för
en historia som tålde att berättas flera gånger; boken tål att jäm­föras med det bästa i sin genre
det tål att tänka på det kräver eller förtjänar nog­grant över­vägandede har fått erbjudande om att ta över föräldrarnas före­tag, så det tål att tänka på
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
tåla sig