publicerad: 2021  
kappa kappan kappor
kapp·an
substantiv
kapp`a
1 långt (kvinnligt) ytter­plagg
JFR jacka, 1rock
kappficka; kappfoder; mockakappa; vinterkappa
en röd kappa av ylle; en snyggt skuren kappa med skärp
○ äv. om långt ytter­plagg (med vidd) för män
militärkappa; prästkappa
vända kappan efter vinden (otillbörligt) an­passa sig för att vinna för­delarhon kritiserade partiet för att ha vänt kappan efter vinden i energi­frågan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kappa 'mantel; kapuschong'; av medeltidslat. capp´a 'mantel; kåpa'; jfr ur­sprung till cape, kapuschong, keps, kåpa
2 sär­skilt i fack­språk vanligen i sammansättn. före­mål som om­sluter något el. bildar ett (skyddande) hölje om­kring el. täcke över något
bakkappa; gardinkappa; spiskappa; strykkappa; tåkappa; valvkappa
○ äv. bildligt in­ledande, samman­bindande text­avsnitt t.ex. i doktors­avhandling eller regerings­proposition
hennes av­handling består av en kappa och fyra vetenskapliga artiklar
belagt sedan 1658