publicerad: 2021  
tänja tänjde tänjt, presens tänjer
verb
tän`ja
● ofta med partikelnut, utan större betydelse­skillnad göra något längre eller rymligare genom att sträcka eller dra
SYN. töja JFR förlänga 1, 2sträcka 1
någon tänjer (ut) något någon tänjer på något
ärmarna är nära 60 cm om man tänjer lite på dem; tänja ut huden
○ äv. bildligt, spec. i fråga om tidsförhållanden
personalen vill gärna tänja ut kaffepauserna
○ spec. äv. ge en vidare inne­börd
tänja på gränserna; det är tillåtet, i varje fall om man tänjer lite på bestämmelserna
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska þänia; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. ten´dere 'spänna', i t.ex. tendera; jfr ur­sprung till tanig, teln, 1ton!!, tunn
tänjatänjande, tänjning
tänja sig