publicerad: 2021  
töja töjde töjt, presens töjer
verb
töj`a
● ofta med partikelnut, utan större betydelse­skillnad göra något längre eller rymligare genom att sträcka eller dra
SYN. tänja
någon töjer (ut) något
hängslena kan töjas; töja ut tröjan
○ äv. bildligt, sär­skilt i fråga om tidsförhållanden
de töjde ut pauserna mer och mer
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska töghia 'töja; förhala; upp­skjuta; locka'; besläktat med tyska ziehen 'dra'; jfr ur­sprung till tya
töjatöjande, töjning
töja sig