publicerad: 2021  
undantränga undanträngde undanträngt, presens undantränger
verb
un`dantränga
● ofta lös förbindelse, jfr tränga förflytta till annan, mer undan­skymd plats konkret el. (vanligen) abstrakt
någon/något undantränger någon/något (någonstans)
någon undantränger någon (någonstans)
någon undantränger något (någonstans)
något undantränger någon (någonstans)
något undantränger något (någonstans)
de försökte undan­tränga minnet av det döda barnet
belagt sedan 1799
undanträngaundanträngande, undanträngning