publicerad: 2021
underkänna
underkände underkänt, presens underkänner
verb
●
bedöma att någon inte uppfyller de uppställda kraven för att kunna godtas för något; särsk. i fråga om kunskaper och färdigheter; med avseende på person el. prestation
MOTSATS
godkänna
någon underkänner någon/något
någon underkänner någon
någon underkänner något
examinatorn underkände tentanden; hon fick sin uppsats underkänd
○
äv. allmännare
regeringens förslag underkändes av oppositionen
belagt sedan 1840;
till fornsvenska känna 'döma'
underkännaunderkännande