publicerad: 2021  
underkänna underkände underkänt, presens underkänner
verb
un`derkänna
● bedöma att någon inte upp­fyller de upp­ställda kraven för att kunna god­tas för något; särsk. i fråga om kunskaper och färdigheter; med av­seende på person el. prestation
MOTSATS godkänna
underkänd
någon underkänner någon/något
någon underkänner någon
någon underkänner något
examinatorn under­kände tentanden; hon fick sin upp­sats under­känd
○ äv. all­männare
regeringens förslag under­kändes av oppositionen
belagt sedan 1840; till fornsvenska känna 'döma'
underkännaunderkännande