publicerad: 2021  
underkänd underkänt under­kända
under|­kän·da
adjektiv
un`derkänd
● som inte bedöms upp­fylla upp­ställda krav särsk. i fråga om kunskaper och färdigheter
SE underkänna
underkänd (i/på något)
underkänd (i något)
underkänd (på något)
hon blev under­känd på teori­provet men god­känd på körprovet; han hade inte för­berett sig till­räckligt och blev där­för under­känd på del­kursen
○ spec. som betyg, mest på högskole- och gymnasie­nivå i substantivisk an­vändning, ofta i neutrum
han fick under­känt i matematik; han fick under­känt på den svåra tentan ock­så vid tredje försöket; in­om ganska många högskoleutbildningar an­vänds betygs­graderna väl god­känd, god­känd och under­känd
belagt sedan 1871