publicerad: 2021
undersöka
undersökte undersökt, presens undersöker
verb
●
noggrant studera för att skaffa fram fakta om viss, vanligen sammansatt företeelse; i fråga om dess uppbyggnad, funktionssätt etc.
någon undersöker någon/något/sats
någon undersöker någon
någon undersöker något
någon undersöker sats
läkaren undersökte patienten; prover från havsbottnen undersöktes på laboratoriet
○
spec. (i presens particip) för att beskriva motsvarande arbetssätt
undersökande journalistik
belagt sedan 1523;
efter lågtyska undersoken, tyska untersuchen med samma betydelse; jfr ursprung till
söka