publicerad: 2021  
undersöka undersökte undersökt, presens undersöker
verb
un`dersöka
● nog­grant studera för att skaffa fram fakta om viss, vanligen samman­satt före­teelse; i fråga om dess upp­byggnad, funktions­sätt etc.
JFR granska, kontrollera 1
undersökare
någon undersöker någon/något/sats
någon undersöker någon
någon undersöker något
någon undersöker sats
läkaren under­sökte patienten; prover från havsbottnen under­söktes på laboratoriet
○ spec. (i presens particip) för att beskriva mot­svarande arbets­sätt
under­sökande journalistik
belagt sedan 1523; efter lågtyska undersoken, tyska untersuchen med samma betydelse; jfr ur­sprung till söka
undersökaundersökande, undersökning
undersöka sig