publicerad: 2021  
undfå undfick undfått, presens undfår
verb
un`dfå
● hög­tidligt, sär­skilt i religiösa samman­hang (få) ta emot
någon undfår något
und­få det heliga dopet; man und­får syndernas förlåtelse genom tron
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska untfa; efter lågtyska untfan 'ta emot'
undfåundfående