publicerad: 2021
uppbygga
uppbyggde uppbyggt, presens uppbygger
verb
1
höja eller stärka (den moraliska) övertygelsen och andliga kraften hos person som drabbats av tvivel, påfrestningar etc.; särsk. i religiösa sammanhang
SE
uppbyggelse
någon uppbygger någon (med något)
läsa uppbyggande litteratur; prästen uppbyggde församlingen med sin predikan
○
ibland något ironiskt
han uppbygger läsarna med ett kåseri varje vecka
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska upbyggia
2
vanligen lös förbindelse, se
bygga upp
skapa som ny enhet vanligen abstrakt
någon uppbygger något
all materia ansågs förr vara uppbyggd av de fyra grundämnena jord, vatten, luft och eld
belagt sedan 1800-talets senare hälft
uppbyggauppbyggande, uppbyggning, uppbyggnad