publicerad: 2021  
uppfostra uppfostrade uppfostrat
verb
upp`fostra
● fort­löpande lära (barn) hur man bör ordna sitt liv och upp­föra sig mot andra mest om föräldrar men äv. all­männare
JFR fostra
någon uppfostrar någon (till någon/att+verb)
någon uppfostrar någon (till någon)
någon uppfostrar någon (till att+verb)
det finns olika upp­fattningar om hur föräldrar bör upp­fostra sina barn
○ äv. i fråga om kunskap på visst om­råde eller dylikt
han upp­fostrade både sina söner och sina döttrar till duktiga tennisspelare
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska upfostra
uppfostrauppfostrande, uppfostring, uppfostran